Gaius Julius Caesar

Julius Caesar

Gaius Julius Caesar (100-44 f.Kr) var från en gammal patricier-släkt som gjorde anspråk på att härstamma från kärleksgudinnan Venus.

År 60 f.Kr ingick han, tillsammans med generalen Pompeius och patriciern Crassus, det så kallade ”första triumviratet”. Det var en hemlig pakt mellan de tre som garanterade att var och en av dem skulle vinna fördelar med stöd från de två andra. Ceasar hade för avsikt att bli konsul år 59 f.Kr och blev också det, samt fick han sin önskan om att bli provinsguvernör av Gallien uppfylld året därpå. När Caesar kom till Gallien hade han endast fyra legioner men mönstrade efter bara några år så många som elva, denna ökning av sin personliga krigsmakt bekostade han med egna medel, d.v.s krigsbyten.

Gallerna gav sig dock inte frivillig och uppror utropades år 52 f.Kr, under ledning av hövdingen Vercingetorix. Gallernas taktik med gerillakrigföring var från början lyckad men de blev senare tvungna att ge med sig för de övermäktiga romerska krafterna. Han erövrade så småningom hela Gallien med hjälp av sin ständigt växande krigsmakt.

I Rom såg Pompeius, som under den här tiden blivit nästintill ensam på den politiska scenen i Rom sedan Crassus dött som ståthållare i Syrien år 55 f.Kr, med oroliga ögon på utvecklingen i Gallien.
Caesar hade en än gång för avsikt att ställa upp i valet till konsul 49 f.Kr, Pompeius beordrade då att Caesar skulle återvända till Rom själv för att personligen kandidera. Caesar anade oråd, detta innebar att släppa taget om sitt imperium, dvs hans självständiga militära befäl, och vid återkomsten möjligen tvingas fly eller att bli dödad. Han valde istället att vända tillbaka mot Rom med sin militära styrka bakom sig.

I Januari år 49 f.Kr tågade han med sina soldater över floden Rubicon. Nu blev det fart i Rom och de senatorer som stött Pompeius flydde med honom till Grekland, Caesar hann i kapp dem och deras styrkor möttes vid Pharsalos där pompejanerna krossades av Caesars övermäktiga här. Pompeius själv flydde då vidare till Egypten där han blev mördad. Men Pompeius anhängare gav inte upp och de fortsatte kampen i ytterligare några år, men 45 f.Kr kunde Caesar se sig själv som obestridd härskare över Romarriket, han hade i princip regerat sedan 48 f.Kr men nu fanns ingen som vågade motsätta sig honom. Inte vad han visste i alla fall...

Han hade vid återkomsten till Rom utropat sig till diktator, först på ett år, sen tio och sedermera på livstid, många fruktade att han ville utropa sig själv till kung och det sista de ville ha var ännu en av de envåldshärskare deras förfäder jagat bort från staden. Han lät avbilda sitt porträtt på mynten tillsammans med de etruskiska kungarnas lagerkrans. Han instiftade en ny kalender, den julianska och han bytte namn på sin födelsemånad Quintis till Julius, det namnet använder vi än idag. Han lät även resa en staty av sig själv i Rom med inskriptionen ”Åt den odödlige guden”, allt detta fick hatet att gro ännu mer hos hans motståndare och snart skulle deras plan sättas i verket. Den 15 mars 44 f.Kr gick Caesar till senaten för att hålla sammanträde, trots alla varningar gick han utan livvakt och detta skulle komma att kosta honom hans liv. Under sammanträdet slöts sig ett flertal senatorer runt omkring honom och anföll honom med dolkar dragna, de som försökte rädda honom föstes åt sidan och inom kort var Caesar död.

En kort tid innan sin död hade Caesar gjort sin 19-årige skyddsling Octavianus till arvinge, när han fick höra om mordet bestämde han sig snabbt för att hämnas på de senatorer och patricier som konspirerat mot Caesar. Han skyndade från sin postering i Albanien mot Rom, under färden samlade han ihop en här baserad på Caesars trogna veteraner och när han så nådde Rom var han, minst sagt, en kraft att räkna med. När allt var klart hade 300 senatorer och runt 2000 patricier fått gå samma öde till mötes som Caesar.
Nu började en kamp om makten i Rom, denna varade i blott några år och kvar stod Octavianus som ensam härskare.

//Thomas S

Förbluffande Fakta 7.

Under amerikanska inbördeskriget tjänstgjorde 200,000 svarta i unionens armé; 38,000 gav sina liv och 22 fick tapperhetsmedalj.

När Sparta var som starkast, c;a 400 fvt, hade stadsstaten 25,000 invånare och 500,000 slavar.

År 1892 höjde Italien minimi-åldern för giftermål för flickor, från 8 år till 12.

Snart så...

Hej igen alla ni som tittar hit nu och då!

Nu kanske ni tycker att vi legat på is ett tag, det har vi, helt rätt!
Studier och annat har fått gå före bloggen ett tag nu men vi ska återkomma inom en snar framtid, då får ni äntligen läsa alla de inlägg vi tidigare lovat er.

Ha tålamod så ses vi!
// Thomas och Historiens Vingslag

Förbluffande fakta 6: Antikens Elvis

Det finns de som säger att de sett Elvis Presley och det finns även de som klär ut sig till honom och agerar som honom, detta är dock ingen ny företelse, redan under kejsar Neros tid förekom det!

Flera årtionden efter det att Nero flytt Rom och tagit sitt liv fanns det de som påstod sig ha sett honom på Roms gator. Vissa hävdade till och med att de var den gamle kejsaren och krävde att få sin kejsarmakt återupprättad. Detta anses ha varit möjligt tack vare att han var så känd (och ökänd), och att hans död var så höljd i dunkel, precis som den överviktige rock-sångaren från Memphis.

Förbluffande fakta 5: Tjugoårs förbannelsen

7 av de 8 amerikanska presidenter som dött under sin ämbetsperiod har valts med exakt 20 års mellanrum! Den som bryter mönstret är Zachary Taylor som blev president 1848 och dog 1850.

William H. Harrison - valdes till president 1840, dog 1841 (sjukdom), var president i 31 dagar.

Abraham Lincoln - valdes till president 1860 och 1864, dog 1865 (mördad), var president i 1503 dagar.

James A. Garfield - valdes till president 1880, dog 1881(mördad), var president i 199 dagar.

William MacKinley - valdes till president 1896 och 1900, dog 1901(mördad), var president i 1654 dagar.

Warren G. Harding - valdes till president 1920, dog 1923 (hjärtattack), var president i 881 dagar.

Franklin D. Roosevelt - valdes till president 1932, 1936, 1940 och 1944(sjukdom), dog 1945, var president i 4422 dagar.

John F. Kennedy - valdes till president 1960, dog 1963 (mördad), var president i 1036 dagar.

Med denna statistik kan man ju undra hur nervös Ronald Reagan var när han blev president 1980.

Förbluffande fakta 4: Den storslagne brobyggaren

I antikens Rom var tog sig ofta kejsaren högst posten inom olika instanser i samhället.
Exempelvis; Diktator, som betydde att han var rikets enda ledare, Imperator, som stod för att han var rikets högsta befälhavare och Pontifex Maximus, som gav honom rollen som överstepräst inom det antika Roms religion.
Pontifex Maximus betyder ordagrant "den storslagne brobyggaren" och sägs komma från att den första ingenjören som byggde en bro över floden Tibern fick titeln Pontifex, "brobyggare".

Pontifexen hade en viktig roll i samhället eftersom han byggde broar och vägar, han skapade kontakter mellan människor. Detta gjorde att kyrkans överstepräster tog titeln Pontifex Maximus som en symbol för att de också skapade kontakter, men inte bara mellan människor utan mellan människor och gudarna. Vid romarrikets fall övergick titeln från kejsaren till påven, den nya katolska kyrkans överhuvud. Än idag håller påven titeln som Pontifex Maximus.

//Thomas

Kejsar Augustus- vägen till makten

Mitt första inlägg kommer att handla om den kanske mest kända romeske härskaren utöver Julius Ceasar. Inlägget behandlar Augustus väg till makten och hur han befäste den. Trevlig läsning! / André

Fram till slaget vid Actium år 31 f.kr. så ingick Augustus (som jag väljer att benämna honom även innan han fick det namnet) i det andra triumviratet med Marcus Antonius och Lepidus, som skulle hjälpas åt att styra riket. Efter Augustus besegrat Antonius, så kunde han regera ensam efter att ha uteslutit Lepidus ur triumviratet och han blev tvungen att dra sig tillbaka från det offentliga livet.

Augustus skred omedelbart till verket och började bygga upp folkets och soldaternas förtroende för honom. Till veteranerna i armén så köpte han upp massor med jord som han delade ut till dem som varit trogna mot riket och gjorde på detta sätt att armén kunde känna sig trygga att de hade någonstans att slå sig ner med sin familj och starta ett nytt liv efter det militära livet slutade.

En annan militär reform han gjorde var att inrätta preatoriangardet, som var Augustus privata livvakter, en inrättning som kom att få stor betydelse under större delen tiden då romarriket var en stormakt. Befälhavaren av preatoriangardet kallades preatorianprefekt och hade den största militära ranken och var en hett eftertraktad titel bland de högt uppsatta i armén. Augustus hade redan Imperium, alltså rätten att föra befäl sedan tidigare och år 29 f.kr godkände senatens hans önskan om att få titeln Imperator, en hederstitel som Ceasar också haft, som gjorde att hans militära makt var större än alla andras

Augustus gjorde stora ändringar inom politiken också, hans plan var att på sikt återställa republiken och lämna över makten till senaten, precis som Ceasar hade planerat. Augustus var en mycket skicklig och slug politiker och gick runt senaten och folket och ville utåt sett vara en bland folket, inte över folket. Han sågs sig inte som en kung, utan ville att alla skulle se honom som en jämlike. Detta var inte riktigt hur det gick till i praktiken, enligt mig så var han en envåldshärskare i förklädnad, som såg till att han omgavs med de som var lojala mot honom.

År 31, efter slaget vid Actium så tog han platsen som konsul (ett ämbete som han höll till år 23), vilket gjorde han mycket mäktig i den politiska sektorn eftersom konsul var den högsta posten i senaten och endast två stycken innehöll den samtidigt. År 28 så fick han titeln princeps senatus, en titel som gjorde att han alltid fick tala först i senaten, vilket innebar att han kunde lägga fram förslag och diskussioner före alla andra, och därför kunde han styra mycket hur senaten arbetade och hur riket utvecklades politiskt och militäriskt. I egenskap av konsul så utnyttjade han sin rätt att beställa in listor med alla som satt i senaten. Då kunde han enkelt kolla vilka namn som han ”inte gillade”, det vill säga senatorer som hade stått på Antonius sida under inbördeskriget eller var emot honom personligen. Efter denna rensning behövde han inte längre oroa sig för att bli huggen i ryggen som sin far av folk som ville honom illa.

Några år senare, våren 27, så tyckte Augustus det var dags att lämna tillbaka riket till senaten och ge folket republiken tillbaka. Dock så var senaten oförmögen att ta beslut i flera frågor när inte Augustus var närvarande och bönföll honom nästan att ta tillbaka sin tidigare makt igen. Augustus tog då på sig ett prokonsulärt befäl och fick personlig tillgång till Spanien, Gallien och Syrien som han styrde helt över. Då delades riket upp i Augustus så kallade kejsarprovinser och de provinser som senaten basade över. Detta gjorde att Augustus militära makt stärktes ytterligare eftersom trupperna i de områdena var under hans befäl. Han fick även namnet Augustus av senaten detta år.

År 23 så avsade han sitt konsulämbete, men befäste sin makt ytterligare genom att ta en plats som folktribun. Detta gjorde han nog också för att visa ytterligare visa folket att han var en av dem och att han brydde sig om även den lilla människan. När han var folktribun så hade han vetorätt, det vill säga att han kunde motsäga sig ett förslag som senaten hade lagt fram. Augustus stärkte även sin makt på den militära sektorn ännu mer. Hans imperium sträckte sig nu inte bara till hans kejsarprovinser, utan alla provinser. Efter år 19 så fick han också sitt imperium på livstid. Efter det fick han också andra hederstitlar så som pontifex maximus, den högsta översteprästtiteln i riket, en titel han väntat på länge eftersom det var Lepidus som hade titeln och Augustus fick snällt vänta på att han skulle dö.

Augustus befäste sin makt också genom konst och propaganda. Han gjorde sitt bästa för att göra många statyer och sig själv, gjorda i klassisk stil och som alltid visade honom i sina bästa dagar för folket. Han skrev också en självbiografi (som beskrev honom som en gud med bara framgångar bakom sig) som hjälpte till att framhäva honom som en väldigt god och bra kejsare också långt efter hans död 14 e.kr.

Han ordnade också mycket spel och andra evenemang som folket kunde delta i och det var denna blandning av hans stora politiska kompetens, hans sätt att hantera folket och att ha stort förtroende bland sina soldater, även fast han inte alls var en skicklig krigare på något sätt, men han förstod hur viktigt det var att inte vara för inriktad på resultat utan också hur vägen dit ska se ut.

Källor: Marcel Le Glay bl.a- A history of Rome (second edition), 2001
Everitt, Anthony- Augustus : Roms förste kejsare, 2007