Slaget vid Cannae
Bakgrund
I lila syns Karthagos imperium, i rosa Romarriket
Slaget vid Cannae var ett av de viktigaste slagen utkämpade under det så kallade andra puniska kriget som pågick mellan 218 och 201 f.vt. Det andra puniska kriget kan i korthet beskrivas som den karthagiske generalen Hannibal Barkas kamp mot romarriket.
Efter att vunnit några viktiga militära segrar på Iberiska halvön (dagens Spanien) bestämde sig Hannibal för att besegra Rom en gång för alla, genom att angripa själva staden Rom, på det italienska fastlandet. Eftersom Roms enorma flotta gjorde sjövägen otänkbar bestämde sig Hannibal för att ta landvägen, över Alperna. I maj, 218 f.vt. var Hannibal redo att lämna Spanien med 90.000 infanterister, 12.000 hästburna soldater och 37 krigselefanter.
Vid ankomsten i Italien hade attacker från lokala stamfolk och det extrema klimatet i Alperna efter fem månaders strapatser decimerat armén till 26,000. Endast en elefant återstod. Trots truppernas kraftiga decimering och låga hälsa vann han flera viktiga segrar mot de romerska arméerna.
Slaget vid Cannae
Efter att Hannibals trupper fått en välbehövlig vila och vunnit flera mindre segrar i Italien tog 216 f.vt. års romerska konsuler Paulus och Varro en armé på 80.000 man till Cannae för att möta Hannibal. Hannibals armé hade efter rekrytering av lokala stamfolk utökats till 40.000 man, varav 10.000 utgjordes av kavallerier. Trots det var de ändå kraftigt utnumrerade (5 mot 8) och det plana landskapet passade de romerska legionärerna perfekt.
Bilden visar de båda parternas formationer vid slagets början. Varrus och Paulus ställde upp sina infanterister i raka led, med kavallerier som skydd vid flankerna. Hannibal ställde å sin sida upp sina egna infanterister i en flexibel utåtböjd båge, med kavallerier vid flankerna.
Som Hannibal räknat med inleddes striderna med att romarnas infanterister, med stark tilltro till sitt överlägsna antal, anföll Hannibals egna infanteri samtidigt som deras kavalleri anföll Hannibals kavalleri.
Hannibals kavallerier besegrade med lätthet romarnas hästburna soldater samtidigt som hans infanteri drog sig tillbaka för att låsa in romarnas infanteri i en bur av svärd och sköldar.
Därefter vände infanteristerna sin formation ut och in samtidigt som kavallerierna attackerade romarna bakifrån och stängde in dem totalt.
Därefter påbörjade Hannibals soldater en brutal och systematisk slakt av de instängda romerska soldaterna. Omringade från alla håll och utan skydd från kavallerier var de romerska infanteristerna chanslösa och Hannibals seger var ett faktum.
Inverkan
Det här var Roms dittills största förlust. Endast 14.000 lyckades fly, de resterande 66.000 soldaterna dödades eller togs tillfånga. Hannibals förluster uppgick till 6.000 soldater.
Ironiskt nog var det även här som Hannibals framgångar avtog. Han vann inga fler stora segrar, fick inget stöd från sin hemstad Karthago och hade en alltför liten armé för att ta hand om sina landområden i Italien.
Det måste ändå anses vara ett exempel på ett strategiskt snille att en armé så oerhört utnumrerad och i så mycket sämre skick kunde vinna en sådan jordskredsseger.
Till nästa gång!
Pär G-ahl
Trevlig läsning så här på söndagsmorgonen. Effektiv strategi som mycket liknar den som användes av grekerna mot perserna i slaget vid Marathon.
SvaraRaderaEnligt mig ett väldigt bra och välskrivet inlägg. Bra jobbat, Pär! En liten förbättring skulle dock kunna vara att lägga till dom källor du använt. Dels för att på så sätt styrka det som förs fram och dels för att visa hur de som är intresserade av att läsa mer kan gå vidare och göra just det.
SvaraRadera