Reformationens orsaker och viktigaste aktörer

Här kommer det första historiska inlägget från Historiens Vingslag!
Det kommer handla om Reformationen, den religiösa (och till viss del politiska) rörelse som under 1500-talet omformade den kristna världen.
Beakta att det kan tillkomma ytterligare text senare.
Trevlig läsning! // Thomas

Reformationens orsaker
Under lång tid hade den katolska kyrkan varit i förfall, de andliga ledarnas makt började allt mer likna de världsliga ledarnas och släktband och världsliga intressen hade börjat spela en allt större roll bland de biskopar, kardinaler och påvar som styrde det katolska Europa. Detta sågs dels som ett religiöst förfall inom kyrkan själv och bland Europas furstar sågs det som ett hot mot deras makt.

Den moraliska nedgången som många tidiga reformatörer, så som Wycliff och Huss, såg bidrog till religiösa splittringar inom ordnarna. Erasmus av Rotterdam försökte kombinera den katolska kyrkan med renässanshumanismen antika ideal och bildning och utgav 1516 en översättning av Nya testamentet på grekiska. Hans kritik över kyrkans missförhållanden banade vägen för den kommande reformationen men tog starkt avstånd från Luther då denne angrep människans fria vilja.

Renässanshumanismens tankar om människans fria vilja och egna värde var till stort bekymmer för den katolska kyrkan då dessa idéer ifrågasatte de kristna värderingarna. Kyrkans rättegång mot Galileo Galilei tog motsättningarna till sin gräns då människorna blev tvungna att välja om de skulle se på kyrkan eller den vetenskapliga eliten som den högsta auktoriteten.

De Europeiska furstarna såg som sagt kyrkan som en rival om makten och när reformen kom såg många det som sin chans att bryta med kyrkan och på så sätt utöka sina egna rikedomar. En av de som bröt med den katolska kyrkan var Englands kung Henrik VIII som dels ville ha kyrkans makt och ekonomi under sig men han ville också få möjlighet att skilja sig från sin fru, Katarina av Aragonien, och att få gifta sig med sin älskarinna Anne Boleyn. 1534 bröt Henrik med påven och utsåg sig själv till kyrkans överhuvud, suprematiakten, och gav sig själv rätten att utnämna biskopar.
Det sågs som högföräderi att visa lojalitet mot påven och därför avrättades Sir Thomas More, tidigare en av Henrik VIII närmaste män, 1535 då han vägrat acceptera parlamentets och konungens religiösa auktoritet. Den katolska kyrkan ansåg dock att han dött martyrdöden och helgonförklarade honom senare.

Under 1400-talets mitt beslöt påven Nicolaus V att Peterskyrkan i Rom skulle restaureras då stora delar av basilikan var närapå fallfärdiga. Efter Nicolaus V död 1455 fortsatte restaurationen långsamt ända fram till Julius II påveskap mellan 1503 och 1513, då denne beslutade att man skulle riva hela den gamla kyrkan och ersätta den med en ny, ännu ståtligare kyrkobyggnad.

Det stora problemet låg i finansieringen av kyrkan, arbetet blev så påkostat att påvens egna allmänna intäkter inte kunde täcka kostnaderna. Lösningen kom i form av avlatsbreven, en sorts försäkran om att man var garanterad syndernas förlåtelse, förutsatt att man betalade priset såklart.

När detta nådde Tyskland uppmärksammades det av Martin Luther som såg det som okristligt att kunna köpa sig en väg till himlen och att detta gick emot bibelns ord. Detta skulle bli början till den protestantiska reformationsrörelsen i centrala Europa som senare skulle sprida sina läror över världen.

Martin Luther
Martin Luther (1483-1546) var augustinermunk och professor i teologi och räknas allmänt som reformationens fader (även fast Johannes Huss ( 1371-1415), och dennes företrädare, John Wycliffe (1330-1384) var de första som verkligen opponerade sig emot påven och kyrkans förvärldsligande, transsubstantiationsläran, helgondyrkan och prästerligt celibat. Både dömdes som kättare 1415, även fast Wycliff varit död i närmare 30 år, man grävde upp Wycliffs kvarlevor och brände dem 1416 och Huss brändes levande den 6 juli 1415). Reformationen anses ha startad då Martin Luther, i vredesmod över avlatshandeln och kyrkans moraliska förfall, spikat upp sina 95 teser på slottskyrkodörren i Wittenberg 1517.

Han mottog 1520 Exsurge Domine, en bulla (eller påvlig kungörelse), från påve Leo X där han befalldes att återkalla 41 av sina påståenden och teser, accepterade inte Luther skulle han komma att bli exkommunicerad. Luther brände bullan offentligt. Han blev följaktligen exkommunicerad 1521och senare samma år även klassad som laglös vid Fördraget i Worms men beskyddades av sin vän och sympatisör kurfursten av Saschen, Fredrik III. Han tilläts uppehålla sig i slottet Wartburg där Luther lät översätta bibeln från latin till tyska och gjorde den tillgängligt för vanligt folk.

Luther var starkt emot avlatsbreven och ansåg dem okristliga då han menade att nåd och botgörelse endast kunde skänkas utav Gud och Gud allena och att människan inte kan bli rättfärdig genom handlingar utan genom tro. Han var även negativt inställd till mässofferläran, klosterlivet och han reducerade antalet sakrament från de sju katolska till enbart tre, inom senare protestantism skulle antalet minska till två sakrament, dopet och nattvarden.

Ulrich Zwigli
Ulrich Zwigli (1484-1531) tjänstgjorde som präst i Zürich från 1519 och var från början en anhängare till Erasmus av Rotterdam men började sedermera få en alltmer reformatorisk syn på kyrkan. Han studerade Paulus och Augustinus texter och genomförde efter disputationer med katolikerna reformationen i Zürich. Han ansåg att kykan och staten skulle arbeta som en enhet, en sorts teokrati, och förkastade användandet av musik och bilder under gudstjänster. Inte heller altare eller mässkläder förekom under gudstjänsterna som bara bastod av predikan och bön.

1529 försökte Zwigli och Luther nå en gemensam ståndpunkt vid religionssamtalet i Marburg. Diskussionerna misslyckades då de två inte kunde enas om nattvardens betydelse. Just nattvarden är en av de största skillnaden mellan de reformatoriska lärorna, inom lutheranismen ses det som att Kristus är fysiskt närvarande vid nattvarden, inom zwiglianismen ses det enbart som en symbolisk minnesmåltid och inom kalvinismen är Kristus närvarande men bara andligen och bara för de utvalda.

Efter att ha spritt sin reformation till Strasbourg, Bern och Basel dog Zwigli i slaget om Kappeln 1530 då han och hans anhängare försökte att med militär kraft konvertera de katolska kantonerna. Efter hans död tog Heinrich Bullinger över som ledare för kyrkan i Zürich och med denne levde Zwinglis läror vidare för att påverka den reformerta teologin och kyrkan, dock i mindre utsträckning än Calvin.

Jean Calvin
Jean Calvin (1509-1564) ses som den mest betydelsefulle reformatorn vid sidan av Luther, vars tankar om rättfärdighet anammades av Calvin. Han anslöt sig till reformationsrörelsen 1534 och tvingades då till landsflykt från Frankrike, han flydde till Basel och vidare till Genève där han från 1536 verkade som predikant och byggde upp en reformert församling.

Under vistelsen i Genève grundade han Genèves akademi och fick på så sett stort inflytande långt utanför områdets gränser och bidrog starkt till att sprida reformationens tankar. Hans bok Institutio Religionis Christianae, som utkom i definitiv form på Latin och Franska 1559, respektive 1561, är en av de viktigaste reformativa texterna utöver Martin Luthers 95 teser.

Calvins idéer kan ses som en kombination eller kompromiss mellan Luthers och Zwiglis tankesätt då han anser att allt materiellt ska uteslutas ur gudstjänsten men han tillåter sång och enkla kors, dock inte krucifix eller andra ikonbilder vilket Luther tillät. Kalvinismens grundsten är den dubbla predestinationsläran, detta innebar att Gud redan utsett vilka som skulle komma till himlen och vilka som inte skulle bli frälsta. Detta skilde sig markant från Luthers enkla predestinationslära där Gud valde om en människa skulle komma att bi frälst eller inte baserat på dennes tro. De frälsta skulle, enligt Calvin, inte enbart styra över kyrkan utan också över samhället, detta blev staden Genève en modell för.